Förlamande byråkrati

Liberalerna har i dagarna ordnat ytterligare ett näringspolitiskt seminarium. Denna gång på västra Åland i samarbete mellan liberalernas lokalavdelningar i Hammarland och Eckerö.

Under seminariet berättade representanter för lokala företagare om den verklighet de arbetar i och om de utmaningar de ser framför sig.

Seminariet var högintressant och liberalerna vill tacka deltagarna för deras insatser.

Det som sammantaget blev det som jag tar med mig i mitt fortsatta politiska arbete är det verkliga och reella behovet av en minskad byråkrati för företagen.

Jag ska nämna ett exempel på överdriven byråkrati.

Den rigorösa övervakning av respektive anställd inom en sådan verksamhet som företaget Komforthus bedriver är bara för mycket. De anställda och även de personer som blir involverade i produktionen genom utomstående företag ska hela tiden vara noterade och registrerade i varje arbetsinsats de gör. 

Avsikten med dessa regleringar är att undanröja den såkallade gråa ekonomin och skattefusk men övervakningen och regleringen har uppenbart gått för långt

Jag föreslår att landskapsregeringen väljer avbyråkratiseringen som ett gemensamt tema i det politiska umgänget med riksdagen och regeringen i Helsingfors.

Jag är säker på att vi ålänningar kan hitta likasinnade politiker på rikshåll som för sin del kämpar för en enklare vardag för finländska företag. Detta kunde utgöra ett politiskt område som gynnar både Finland och Åland. Många åländska politiker har genom åren med framgång kämpat för sjöfarten i landet. I fråga om avbyråkratiseringen kunde vi göra en insats på motsvarande sätt.

En avbyråkratisering leder i förlängningen till fler anställda i företagen vilket ökar tillväxten i landet och på Åland

Arvsskatten är skadlig

Skatter är sällan populära men just arvsskatten är kanske den mest förhatliga. 

Enligt allmän uppfattning är det svårbegripligt varför en arvtagare ska skatta för egendom som har förvärvats med surt förvärvade och högt beskattade löneinkomster. 

Om vi som exempel tar ett vanligt hus. Huset byggs normalt med inkomsbeskattade pengar. Husbygget och materialet det består av mervärdesbeskattas och transporterna i samband med husbygget energibeskattas med mera.

Då blir det förstås väldigt svårt att förstå varför staten återigen ska beskatta det som redan beskattats så många gånger. Jag har hört berättelser där arvtagare tvingas sälja huset efter sina föräldrar för att kunna betala arvskatten. Jag har hört exemplet där barnen tvingades tvingades kalhugga skogsområdet som ingick i arvet efter föräldrarna för att kunna betala arvsskatten. Med dagens virkespriser ger inte det heller särdeles mycket.

Det är i alla händelser inte lätt att tvingas genomföra sådant i en period som ändå är svår på grund av det sorgearbete som finns som en naturlig del i arvsfrågor mellan generationerna.

Arvskatten försvårar också generationsskiften i familjeföretag. En arvtagare av familjeföretaget måste alltså betala arvskatt för företaget som fås via arv. I många fall måste då arvtagaren antingen sälja en del av företaget eller skuldsätta sig personligen  för att klara av arvsskatten. I alla händelser så inverkar detta skadligt på själva företagandet under övergångsskedet mellan generationerna. Företaget försvagas då resurser istället borde finnas för nyutveckling i samband med arvsskifte.

Det här gäller lika väl för stora som för små familjeföretag som går i arv.

Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT har gjort en studie över arvsskattens inverkan på ekonomin. PTT konstaterar att många familjeföretag står inför arvsskifte just nu i Finland.

Jag menar att studien ger stöd för slopandet av arvsskatten i Finland. Sverige har redan slopat arvsskatten.

Vårjakt

Det går inte att komma ifrån att naturen är som vackrast på våren. Det är alltid lika roligt när man får sätta sig bakom vettaskåran med den fantastiska naturen framför sig. Spänningen stiger och förväntningen vaknar över att man  så småningom ska få använda sin gamla trotjänare hagelbössan och kanske få sig en guding. Skjutandet ingår i jakten och det är ingenting konstigt med det.

Så småningom tar man fram sin kaffetermos och kanske något lite att äta. Aldrig smakar det kokta ägget och kaffet lika gott som just då.

Denna tradition är viktig för många människor. Jag hoppas att den kan bevaras som en del av skärgårdslivet.

Obligatorisk skolsvenska

Riksdagen har glädjande nog bekräftat Finlands tvåspråkiga status genom att med stor majoritet, 134-48, rösta ner medborgarinitiativet om slopad skolsvenska.

Lite smolk i bägaren kan vi dock ana. Det politiska tryck, som medborgarinitiativet har satt på riksdagsledamöterna, fick majoriteten av dem att godkänna en kläm, som en åtgärdsuppmaning från riksdagen till regeringen.

Initiativet till klämmen kommer oroväckande nog från de stora partierna, Centern och Samlingspartiet, och lyder enligt följande:

"Riksdagen förutsätter att regeringen utreder de lagstiftningsmässiga förutsättningarna för regionala försök för att utvidga språkutbudet utan att det andra nationalspråket är obligatoriskt."

I landskapspolitiken tar regeringar ganska lätt på klämmar av detta slag. I rikspolitiken är klämmarna däremot en del av beslutet som måste följas. Det här innebär i praktiken, att Finlands regering utreder det som avses i klämmen, och därmed uttalar sig om vad som lagstiftningsmässigt krävs för att genomföra dessa experiment. Skolsvenskan är därför inte säkrad för framtiden. Inte i hela landet.

Detta väcker naturligtvis många följdfrågor. Vem ska avgöra vad som är regionala experiment? Kommunerna eller regeringen?

Det försök som nämns i klämmen ska också utvärderas om det genomförs. Vem bedömer om försöket är lyckat eller ej?

Man frågar sig också vad som händer med den statliga servicen på svenska, om antalet tjänstemän med kunskaper i svenska reduceras ytterligare?

Tyvärr utnyttjade riksdagen inte möjligheten att, i samband med medborgarinitiativet om slopad skolsvenska, ge tydliga besked om tvåspråkigheten och skolsvenskan. Ett rent och klart förkastande skulle ha varit ett tydligt besked.

Riksdagens beslut med bifogad kläm betyder sannolikt att frågan dyker upp på nytt i riksdagen under nästa mandatperiod.

Också här krävs ett tydligt och engagerat politiskt arbete av blivande riksdagsledamot. Jag har beredskap att utföra det arbetet.

Mats Perämaa 

Löfströms parti agerar bromskloss

Centerns riksdagskandidat Mats Löfström skriver i en insändare att det behövs "aktivare tag" ifråga om klumpsumman. "Klumpsumman måste höjas" säger han. Helt sant och riktigt, vilket jag också konstaterade i en insändare för någon vecka sedan. Jag har också aktivt bevakat frågan i lagtinget, bland annat i form av två skriftliga frågor riktade till den ansvarige ministern, Centerns finansminister Roger Nordlund.

Som svar på min skriftliga fråga om avräkningsgrunden (klumpsumman) per den 25 mars 2013, sade Roger Nordlund att landskapsregeringen avser att föra frågan till Ålandsdelegationen för utlåtande. Jag önskade för min del lycka till, väl medveten om att frågan är svår och kräver en hel del politiskt arbete för att nå ett resultat.

Den 1 september 2014 upprepade jag frågan, och fick då svaret: Landskapsregeringen avser att föra frågan till Ålandsdelegationen "Inom en mycket kort framtid".

Mig veterligen har frågan, ett drygt halvår senare, ännu inte förts till Ålandsdelegationen för utlåtande.

Löfström har rätt. Det krävs aktivare tag i denna fråga. Dessvärre är det Löfströms eget parti, Centern, som nu agerar bromskloss i frågan. Varför inte ta upp frågan på ett internt partimöte? Vi är många som undrar varför inget händer.

Mats Perämaa 

Plump i protokollet

Finland representeras i kommande eurovisionsschlagerfestival av punkbandet PKN ( Pertti Kurikan nimipäivät ) Detta står klart efter att tv-tittarna sagt sitt under den nationella uttagningen.

Förutom bandets musikaliska kvaliteter så har bandmedlemmarna en sak gemensam. Alla har en funktionsnedsättning av något slag. 

Än en gång kommer minoriteters position i samhället att få en roll i eurovisionschlagerfestivalen där  bara det ytliga lika väl kunde vara det som genomsyrar och överskuggar. 

Jag tycker att detta hedrar Finland och själva tävlingen.

Det som inte hedrar Finland är att riksdagen först nu i dagarna avser att ratificera FN :s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En konvention som härstammar från 2006. Dessvärre kommer sannolikt inte den medföljande nationella lagstiftningen att antas i sin helhet under denna mandatperiod, vilket innebär att personer med funktionsnedsättning inte fullt ut får sina rättigheter beaktade så som konventionen anger.

Det som hedrar Finland i musikaliska sammanhang blir en plump i protokollet i parlamentariska och politiska sammanhang.

Om inte riksdagen får denna hederssak på plats under denna mandatperiod så kommer jag, om jag får ålänningarnas förtroende att representera dem i riksdagen, att arbeta för en möjligast snabb behandling under nästa mandatperiod.

Mats Perämaa riksdagskandidat, lib

Den åländska flaggan är konkurrenskraftig

Den finska och den åländska flaggan är i jämförelse med övriga europeiska nationsflaggor en konkurrenskraftig flagga att bedriva sjöfart under. Däremot fInns det givetvis många andra orosmoment och faktorer som påverkar sjöfartens intjäningsförmåga. Den fortsatt svaga konjunkturen i stora delar av världen likväl som lokala variationer i regelverk gör läget utmanande för många aktörer.

På europeisk nivå sätts ramar ( state aid guidelines ) för de stöd till sjöfarten som är tillåtna. Finland har numera satt sin lagstiftning och sina regelverk på en för sjöfarten konkurrenskraftig europeisk nivå.

Finland införde bara för något år sedan en tonnageskatt för fraktrederier. Därmed ersattes en vinstbaserad skatt med en årlig avgift som över tid är fördelaktig för rederierna. Den förra åländska landskapsregeringen gav sitt entydiga stöd till rederinäringen då tonnageskattefrågan stod inför beredning och avgörande. Det finns skäl att ge dåvarande finansminister Katainen ett erkännande för att han såg frågan som viktig för finländsk sjöfart. Efter införandet av tonnageskatten har vi sett en betydande inflaggning till finsk flagg.

Finland stöder också passagerarsjöfarten genom ett bemanningstöd samt genom investeringsstöd kopplat till miljöinnovationer.

De ovan nämnda sjöfartsåtgärderna är väsentliga och avgörande för möjligheten att bibehålla finska och åländska fartyg under finsk och åländsk flagg och för att ge sysselsättning åt finska och och åländska sjömän.

Det viktigaste sjöfartsfrågan för den blivande riksdagsledamoten är att göra sitt yttersta för att Finland ska bibehålla sin status som en konkurrenskraftig sjöfartsnation. Jag har själv varit med i processerna som ledde till en del av de ovan beskrivna positiva åtgärderna för sjöfarten och tror därför att jag har de rätta kontakterna och erfarenheterna för att kunna trygga dem i fortsättningen också.

Mats Perämaa   riksdagskandidat, lib