Viktigt med avräkningen på rätt nivå

Ålandskommittén under ledning av president Halonen har som bekant avgett ett delbetänkande i ämnet "Ålands självstyrelse i utveckling". 

Betänkandet är bra och möjliggör en fortsatt god självstyrelseutveckling. Ålandskommittén berör avräkningsgrunden i sitt betänkande som utgående från ett scenario med begränsad behörighetsöverföring kunde kvarstå i någon utvecklad form. Ålandskommittén har dock inte arbetat med det nuvarande systemet med avräkningsgrund.

Detta debattinlägg berör vad som ännu bör göras med nuvarande system. Det nuvarande systemet kommer i alla händelser vara i kraft åtminstone de kommande 7-8 åren och kan därför inte glömmas bort. Jag återkommer till framtiden med ett eventuellt nytt självstyrelsesystem i kommande debattinlägg.

Avräkningsgrunden ( 0,45 % av statens intäkter ) ger avräkningen eller det som populärt kallas klumpsumman. Avräkningsgrunden har inte ändrat sedan den nuvarande självstyrelselagen antogs av riksdagen med lagtingets bifall i augusti 1991. I självstyrelselagen stadgas följande:

"Om grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppets storlek, skall avräkningsgrunden ändras.".

Genom åren har flera landskapsregeringar, med bifall av lagting och landskapsrevision, för sin del konstaterat att ovan nämnda ändringar i grunderna för statsbokslut har skett. Avräkningen borde alltså ändras och till Ålands fördel. Alla Åländska beräkningar som jag känner till visar på detta.

Till saken hör förstås att staten Finland genom finansministeriet förmodligen har en annan syn på detta.

Avräkningen är landskapsregeringens största inkomstkälla och utgör basen i den välfärd som landskapet och kommunerna producerar. 

Avräkningen möjliggör en god sjukvård, skola och omsorg och därför kan denna fråga inte skjutas åt sidan som något abstrakt som inte påverkar människor i deras vardag. 

Det är också väsentligt att avräkningen sätts på sin korrekta nivå inför eventuella förändringar med ett nytt självstyrelsesystem. Det är som alltid viktigt att veta vad man utgår ifrån då förändringar planeras.

Huvudansvaret för att driva på en justering av avräkningen ligger på landskapsregeringen. Ett delansvar ligger på riksdagsledamoten eftersom en förändring endast sker genom rikslag med lagtingets bifall. 

Som alltid när det är fråga om politik så gäller det att vara tydlig och klar med välformulerade argument. 

Jag utgår ifrån att landskapsregeringen inte glömmer det nuvarande självstyrelsesystemet innan det omfattande arbetet med ett eventuellt nytt system är klart.

Mats Perämaa, Lib. riksdagskandidat

Inte acceptabelt

Landskapsregeringen (Lr) upphandlar sjötrafiken av utomåländska rederier. Nu senast av ett estniskt rederi. Vi med flera har varnat för detta i olika omgångar. Till slut kommer sannolikt en stor del av de ca 110 sjömän i skärgårdstrafiken som berörs av regeringens "ambitioner" att bli friställda från sina arbeten.

Lr har i efterskott låtit utreda om det skulle ha varit möjligt att upphandla trafiken genom riktade anbud till åländska företag. Föga förvånande kom Lr fram till att det inte går. 

Är det då faktiskt så enkelt? Säger EU-reglerna entydigt att det inte går? 

Som ett vägande skäl anger Lr att sjötrafiken mellan våra skärgårdsöar är skärgårdens "förlängda vägar" och därför inte kan beröras av undantag i förordningen om ö-cabotage . Vägar är inte sjötrafik med andra ord. Sant i och för sig men detta gamla begrepp är myntat sedan decennier av dåvarande regeringar och lagting/landsting. Antagligen som ett politiskt begrepp som skulle visa den politiska vilja som då fanns för bevarandet av levnadsmöjligheter i skärgården. Jag kan inte tänka mig att begreppet, då det myntades, hade en juridisk innebörd vilket det nu tycks ha fått i efterskott.

I alla händelser så är det upp till Lr och lagting att ändra på begreppet om det skulle underlätta för ålänningar att bibehålla sina arbeten. Om viljan finns.

Därutöver så har EU-parlamentet för ganska exakt ett år sedan antagit nya upphandlingsdirektiv som berör dessa frågeställningar i allra högsta grad. EU direktiv ska implementeras (införas) i nationell lagstiftning inom utsatt tid. I detta fall 24 månader. 

Ordföranden för arbetsgruppen som tagit fram förslaget heter Marc Tarabella. Han uttalade vid presentationen av arbetet att "det lägsta prisets tyranni nu är över". Nu införs kriteriet om att det totalekonomiskt fördelaktigaste anbudet ska beaktas.

I upphandling av varor och tjänster ska enligt de nya direktiven också innovationer, sociala skäl samt miljö påverka upphandlingen. För oss är det ett "socialt skäl" om ett stort antal ålänningar och deras familjer förlorar sin försörjning samtidigt som kommunerna tappar skatteintäkter och vår skärgård riskerar att avfolkas.

Förslaget ska också gynna små och medelstora företag gentemot de allra största. Även om debatten om upphandling av lokala livsmedel är en helt annan fråga så möjliggör det nya direktivet att vi gynnar det lokala också på detta område. Kanske också inom byggsektorn.

Om viljan hade funnits så kunde dessa nya upphandlingsdirektiv varit införda i åländsk lagstiftning. Åland har behörigheten på området. 

Enligt uppgift är de anbud som levererats av utomåländska rederier till trafiken på både norra och södra linjen såpass låga att det omöjliggör åländska besättningar ombord. Åtminstone i sin helhet. Om så är fallet så bör Lr genast ompröva upphandlingarna. Vi ser gärna att den politiska landskapsregeringen med lantrådet i spetsen själv deltar i denna debatt. Skicka inte ut era tjänstemän för att skriva försvarsinsändare!

Uppmaningen till Lr blir. Gör om och gör bättre. Det som nu sker är inte acceptabelt! 

Mats Perämaa, Lib

Katrin Sjögren, Lib

Illusionspolitik

Illusionspolitik

President Sauli Niinistö har myntat uttrycket illusionspolitik.

Vad avsåg han med detta? Jo, att landets regering vill ge en bild, en illusion, av att de svåra besluten som ska föra landet mot en stabil väg till tillväxt redan är fattade. Enligt presidenten  själv är det uppenbarligen inte så.

Mycket återstår att göra. Beslut måste fattas, som dämpar och avslutar åren av underskott och upplåning. 

Kan begreppet illusionspolitik överföras på situationen i landskapet? Ja, dessvärre! Landskapsregeringen budgeterar stora underskott med stora negativa kassaflöden, men vill samtidigt skapa illusionen av att ekonomin ändå, på något magiskt sätt, är i balans.

För att råda bot på problemen krävs i första hand att vi lämnar illusionerna därhän i den politiska retoriken och bestämmer oss för att tag i frågorna på riktigt. Det är sällan som problem löser sig själva! Det kommer de inte att göra denna gång heller.

Framtidstro måste skapas. Företagen måste ges verksamhetsförutsättningar som möjliggör anställning av personal. Innovationer måste uppmuntras. Tillväxt behövs för att trygga välfärden.

Samarbete är nyckelordet om resultat ska uppnås.

Jag vill erbjuda ett alternativ inför riksdagsvalet som tar fasta på detta. Illusionspolitiken måste avföras från dagordningen i landet och i landskapet.

Liberalerna tar ansvar i landskapspolitiken och är beredda att ta ansvar i rikspolitiken.

Mats Perämaa, Lib. riksdagskandidat

Orsak till kostnadsökningar i skärgårdstrafiken

Då jag för ett tag sedan publicerade min analys över kostnadsutvecklingen i skärgårdstrafiken så antydde jag att jag också ska försöka hitta orsaker till kostnadsökningarna.
Här nedan ska jag visa på en trolig orsak Bland flera andra förstås. Kostnaderna för de privat drivna linjerna Lappo-Asterholma-Torsholma samt Kumlinge-Enklinge har stigit förvånande mycket.
Här ett diagram som beskriver kostnadsutvecklingen åren 2008-2012. Noteras bör att siffrorna för 2012 är trafikavdelningens egna budgetsiffror. Det vill säga den kostnad som avdelningen själv räknat med för det året. Posterna för de övriga åren är bokslutssiffror. Jag har inte begärt att få fram bokslutssiffror för 2012 eller 2013. Därmed kan ändringar i kostnadsbilden ha skett efter budgeteringen för 2012. Jag påpekar igen att i detta diagram finns ingen egentlig analys. Detta är trafikavdelningens egna siffror rakt av.

 

Jag har personligen inget emot privatiseringar i skärgårdstrafiken. Trafiken är viktig men är ändå inte ett politiskt kärnområde som kräver offentlig drift. Jag är ändå övertygad om att privatiseringar kan vara lyckade eller mindre lyckade. Var och en av som läser detta kan själv avgöra om de ovan beskrivna linjernas kostnadsutveckling har varit lyckad. Kostnadsökningen 2009-2012 är 69% eller nästan 600.000 euro. I mitt förra inlägg så redogjorde jag för när nuvarande trafik(infrastruktur)minister tillträdde på sin post. Om du vill friska upp ditt minne med den detaljen så får du läsa mitt tidigare blogginlägg.

I mitt nästa inlägg ska jag visa på antalet fartygsangöringar till den hamn jag tror är Ålands mest trafikerade hamn.



 



 

 

 

Kostnadsutvecklingen i skärgårdstrafiken

Landskapsregeringen och Veronica Thörnroos vill ge en bild av att kostnaderna i skärgårdstrafiken har sänkts genom aktiva åtgärder. Inför år 2013 genomfördes en såkallad omläggning av trafiken som skulle spara minst 3 miljoner euro. Den omläggning som kraftigt kanaliserade kapacitet till norra linjen till nackdel för speciellt Kökar, Kumlinge och Föglö. Jag ska återkomma till frågan om vem som har gynnats av den nuvarande trafikpolitiken i ett kommande inlägg.

Här nedan min analys som enligt mig visar hur utfallet blev i verkligheten. Noteras kan att siffrorna för 2013 grundar sig på halvårsbokslutet och landskapsregeringens egen prognos för helårsutfall. Siffran för 2007 har rensats från den utbetalning som gjordes som ett resultat av en tvist och ett domslut som härrörde sig från tidigare år.

Jag tycker att diagrammet egentligen visar allting i dess nakna tydlighet. Den blå linjen avser sjötrafikens driftskostnader, såsom löner och underhåll, exklusive bränslekostnaden (bränsleförbrukning x pris/liter). Den röda linjen visar bränslekostnaden. Bränslekostnaden brukar variera rätt kraftigt från år till år pga stora kast i världsmarknadspriset.

Som en kuriositet bör nämnas att Runar Karlsson var ansvarig för trafiken ännu under 2009. Byte på den ministerposten skedde hösten 2009. Veronica Thörnroos har varit ansvarig för trafikavdelningen sedan dess. Kostnadsökningen för skärgårdstrafikens drift exklusive bränslet, är sedan Runars tider  anmärkningsvärda 34 % ! På 4 år!

Hur ser det ut på förvaltningssidan då? Kan vi se att kostnaden för myndighetsutövningen och byråkratin har sjunkit vid trafikavdelningen? En sådan utveckling kunde kanske delvis förklara en utökning på utförandesidan. Mer trafik (även om det i verkligheten har blivit sämre) och mindre byråkrati låter förstås sympatiskt.

Diagrammet här nedan visar kostnadsutvecklingen vid trafikavdelningens allmänna förvaltning.
Det ser faktiskt än mer anmärkningsvärt ut.

Jag tycker att det är viktigt och intressant att jämföra politiska löften med verkligt utfall. Mitt bidrag här ovan tycker jag visar att det är nödvändigt.

Kvalitetstid

Vintern har sina fördelar. I vår bekantskapskrets finns flera som är intresserade av skoterutflykter i vintervädret. Helst ut på isen och ut i skärgården. Den 1 februari fick vi chansen att rasta våra snöskotrar för första gången denna vinter.

Ved ska man ha med sig förstås och en hemmagjord eldkorg. Ute i naturen smakar t.o.m. vanlig grillkorv alldeles utmärkt. Notera fårskinnet på skotern i förgrunden. Lyxigt!

Den här gången fick vi leta oss i lä. Den sydliga vinden blåste säkert i 10 m/s. För den lokalt geografiskt invigde kan jag berätta att vi fann lä i Killingskärs fladan.

 

 

                                 Min 35 år gamla retroskoter med sitt släp. Winha 550. Prima grejor.

 

Vi är flera som mer eller mindre har bestämt oss för att hålla våra gamla skotrar i körbart skick. Dels fungerar dom väldigt bra med sina breda mattor och dels är det ibland roligt med äldre maskiner.

 

Nu lovar meteorologerna blidväder igen. Hoppas att vintern inte tog slut redan.

 

 

 

 





Landskapsregeringen får underkänt

Finlands regeringen har tagit initiativ till att sänka samfundsskatten från 24,5% till 20%. Som följd av detta så har landskapsregeringen lämnat ett lagförslag till lagtinget som korrigerar den del av samfundsbeskattningen som landskapet har behörighet över. Därmed sänks samfundsskatten från 24,5 % till 20% också på Åland. Väl så. Liberalerna omfattar denna samfundsskattesänkning eftersom den högst sannolikt på lång sikt kommer att ha positiva effekter i samhället. I paketet med
en sänkt samfundskatt finns tyvärr också försämringar för företagen. Bland annat ett slopande av avdragsrätten för företagsrepresentation. Våra åländska företag kan då inte längre besöka en åländsk restaurang med sina kunder för att därefter bokföra restaurangkostnaden som vilken annan kostnad som helst. Representationen och marknadsföringen av företaget blir dyrare. Detta påverkar dels det företag negativt som har behov av representation men framför allt påverkas våra restauranger negativt. Följden av denna skatteförändring blir färre restaurangbesök.
Därutöver innehåller lagpaketet bland annat också en försämring av avskrivningsrätten för företag vid bygge av produktionshallar.
Självstyrelselagen anger att landskapet ska få utlåta sig då regeringen i Helsingfors avser att föra ett lagförslag till riksdagen där förändringarna har särskild betydelse för Åland. Uppenbarligen har landskapsregeringen inte bevakat frågan så som man kunde förvänta sig och därmed har landskapsregeringen inte heller gett något utlåtande om skattepaketet.
Som resultat av denna passiva hållning så kunde lagtinget inte heller få någon information av landskapsregeringen om hur detta lagpaket av skatteförändringar påverkar åländska företag. Som sagt, till vissa delar är förändringarna positiva men till vissa delar negativa där restaurangbranschen står som förlorare.
Arbetet med att reformera självstyrelsen pågår som bekant just nu under ledning av president Halonen. En möjlig överföring av behörighet på skatteområdet finns med på den agenda som behandlas. Vi menar att det arbetet blir mer trovärdigt för åländsk del om vi samtidigt gör vår hemläxa under nuvarande skattebehörighetsfördelning. Vi bör alltså noggrant analysera sådan skatteförändringar som avses att tas i riksdagen och vid behov ge landskapets syn på förslagen. Vi bör också förstås bli betydligt bättre på att använda oss av den skattebehörighet vi redan har och där besluten fattas i lagtinget. Vi gör inte ett bra arbete som det är idag.
Landskapsregeringen får underkänt i hanteingen av denna fråga.