Förlamande byråkrati

Liberalerna har i dagarna ordnat ytterligare ett näringspolitiskt seminarium. Denna gång på västra Åland i samarbete mellan liberalernas lokalavdelningar i Hammarland och Eckerö.

Under seminariet berättade representanter för lokala företagare om den verklighet de arbetar i och om de utmaningar de ser framför sig.

Seminariet var högintressant och liberalerna vill tacka deltagarna för deras insatser.

Det som sammantaget blev det som jag tar med mig i mitt fortsatta politiska arbete är det verkliga och reella behovet av en minskad byråkrati för företagen.

Jag ska nämna ett exempel på överdriven byråkrati.

Den rigorösa övervakning av respektive anställd inom en sådan verksamhet som företaget Komforthus bedriver är bara för mycket. De anställda och även de personer som blir involverade i produktionen genom utomstående företag ska hela tiden vara noterade och registrerade i varje arbetsinsats de gör. 

Avsikten med dessa regleringar är att undanröja den såkallade gråa ekonomin och skattefusk men övervakningen och regleringen har uppenbart gått för långt

Jag föreslår att landskapsregeringen väljer avbyråkratiseringen som ett gemensamt tema i det politiska umgänget med riksdagen och regeringen i Helsingfors.

Jag är säker på att vi ålänningar kan hitta likasinnade politiker på rikshåll som för sin del kämpar för en enklare vardag för finländska företag. Detta kunde utgöra ett politiskt område som gynnar både Finland och Åland. Många åländska politiker har genom åren med framgång kämpat för sjöfarten i landet. I fråga om avbyråkratiseringen kunde vi göra en insats på motsvarande sätt.

En avbyråkratisering leder i förlängningen till fler anställda i företagen vilket ökar tillväxten i landet och på Åland

Arvsskatten är skadlig

Skatter är sällan populära men just arvsskatten är kanske den mest förhatliga. 

Enligt allmän uppfattning är det svårbegripligt varför en arvtagare ska skatta för egendom som har förvärvats med surt förvärvade och högt beskattade löneinkomster. 

Om vi som exempel tar ett vanligt hus. Huset byggs normalt med inkomsbeskattade pengar. Husbygget och materialet det består av mervärdesbeskattas och transporterna i samband med husbygget energibeskattas med mera.

Då blir det förstås väldigt svårt att förstå varför staten återigen ska beskatta det som redan beskattats så många gånger. Jag har hört berättelser där arvtagare tvingas sälja huset efter sina föräldrar för att kunna betala arvskatten. Jag har hört exemplet där barnen tvingades tvingades kalhugga skogsområdet som ingick i arvet efter föräldrarna för att kunna betala arvsskatten. Med dagens virkespriser ger inte det heller särdeles mycket.

Det är i alla händelser inte lätt att tvingas genomföra sådant i en period som ändå är svår på grund av det sorgearbete som finns som en naturlig del i arvsfrågor mellan generationerna.

Arvskatten försvårar också generationsskiften i familjeföretag. En arvtagare av familjeföretaget måste alltså betala arvskatt för företaget som fås via arv. I många fall måste då arvtagaren antingen sälja en del av företaget eller skuldsätta sig personligen  för att klara av arvsskatten. I alla händelser så inverkar detta skadligt på själva företagandet under övergångsskedet mellan generationerna. Företaget försvagas då resurser istället borde finnas för nyutveckling i samband med arvsskifte.

Det här gäller lika väl för stora som för små familjeföretag som går i arv.

Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT har gjort en studie över arvsskattens inverkan på ekonomin. PTT konstaterar att många familjeföretag står inför arvsskifte just nu i Finland.

Jag menar att studien ger stöd för slopandet av arvsskatten i Finland. Sverige har redan slopat arvsskatten.

Vårjakt

Det går inte att komma ifrån att naturen är som vackrast på våren. Det är alltid lika roligt när man får sätta sig bakom vettaskåran med den fantastiska naturen framför sig. Spänningen stiger och förväntningen vaknar över att man  så småningom ska få använda sin gamla trotjänare hagelbössan och kanske få sig en guding. Skjutandet ingår i jakten och det är ingenting konstigt med det.

Så småningom tar man fram sin kaffetermos och kanske något lite att äta. Aldrig smakar det kokta ägget och kaffet lika gott som just då.

Denna tradition är viktig för många människor. Jag hoppas att den kan bevaras som en del av skärgårdslivet.

Obligatorisk skolsvenska

Riksdagen har glädjande nog bekräftat Finlands tvåspråkiga status genom att med stor majoritet, 134-48, rösta ner medborgarinitiativet om slopad skolsvenska.

Lite smolk i bägaren kan vi dock ana. Det politiska tryck, som medborgarinitiativet har satt på riksdagsledamöterna, fick majoriteten av dem att godkänna en kläm, som en åtgärdsuppmaning från riksdagen till regeringen.

Initiativet till klämmen kommer oroväckande nog från de stora partierna, Centern och Samlingspartiet, och lyder enligt följande:

"Riksdagen förutsätter att regeringen utreder de lagstiftningsmässiga förutsättningarna för regionala försök för att utvidga språkutbudet utan att det andra nationalspråket är obligatoriskt."

I landskapspolitiken tar regeringar ganska lätt på klämmar av detta slag. I rikspolitiken är klämmarna däremot en del av beslutet som måste följas. Det här innebär i praktiken, att Finlands regering utreder det som avses i klämmen, och därmed uttalar sig om vad som lagstiftningsmässigt krävs för att genomföra dessa experiment. Skolsvenskan är därför inte säkrad för framtiden. Inte i hela landet.

Detta väcker naturligtvis många följdfrågor. Vem ska avgöra vad som är regionala experiment? Kommunerna eller regeringen?

Det försök som nämns i klämmen ska också utvärderas om det genomförs. Vem bedömer om försöket är lyckat eller ej?

Man frågar sig också vad som händer med den statliga servicen på svenska, om antalet tjänstemän med kunskaper i svenska reduceras ytterligare?

Tyvärr utnyttjade riksdagen inte möjligheten att, i samband med medborgarinitiativet om slopad skolsvenska, ge tydliga besked om tvåspråkigheten och skolsvenskan. Ett rent och klart förkastande skulle ha varit ett tydligt besked.

Riksdagens beslut med bifogad kläm betyder sannolikt att frågan dyker upp på nytt i riksdagen under nästa mandatperiod.

Också här krävs ett tydligt och engagerat politiskt arbete av blivande riksdagsledamot. Jag har beredskap att utföra det arbetet.

Mats Perämaa 

Löfströms parti agerar bromskloss

Centerns riksdagskandidat Mats Löfström skriver i en insändare att det behövs "aktivare tag" ifråga om klumpsumman. "Klumpsumman måste höjas" säger han. Helt sant och riktigt, vilket jag också konstaterade i en insändare för någon vecka sedan. Jag har också aktivt bevakat frågan i lagtinget, bland annat i form av två skriftliga frågor riktade till den ansvarige ministern, Centerns finansminister Roger Nordlund.

Som svar på min skriftliga fråga om avräkningsgrunden (klumpsumman) per den 25 mars 2013, sade Roger Nordlund att landskapsregeringen avser att föra frågan till Ålandsdelegationen för utlåtande. Jag önskade för min del lycka till, väl medveten om att frågan är svår och kräver en hel del politiskt arbete för att nå ett resultat.

Den 1 september 2014 upprepade jag frågan, och fick då svaret: Landskapsregeringen avser att föra frågan till Ålandsdelegationen "Inom en mycket kort framtid".

Mig veterligen har frågan, ett drygt halvår senare, ännu inte förts till Ålandsdelegationen för utlåtande.

Löfström har rätt. Det krävs aktivare tag i denna fråga. Dessvärre är det Löfströms eget parti, Centern, som nu agerar bromskloss i frågan. Varför inte ta upp frågan på ett internt partimöte? Vi är många som undrar varför inget händer.

Mats Perämaa 

Plump i protokollet

Finland representeras i kommande eurovisionsschlagerfestival av punkbandet PKN ( Pertti Kurikan nimipäivät ) Detta står klart efter att tv-tittarna sagt sitt under den nationella uttagningen.

Förutom bandets musikaliska kvaliteter så har bandmedlemmarna en sak gemensam. Alla har en funktionsnedsättning av något slag. 

Än en gång kommer minoriteters position i samhället att få en roll i eurovisionschlagerfestivalen där  bara det ytliga lika väl kunde vara det som genomsyrar och överskuggar. 

Jag tycker att detta hedrar Finland och själva tävlingen.

Det som inte hedrar Finland är att riksdagen först nu i dagarna avser att ratificera FN :s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En konvention som härstammar från 2006. Dessvärre kommer sannolikt inte den medföljande nationella lagstiftningen att antas i sin helhet under denna mandatperiod, vilket innebär att personer med funktionsnedsättning inte fullt ut får sina rättigheter beaktade så som konventionen anger.

Det som hedrar Finland i musikaliska sammanhang blir en plump i protokollet i parlamentariska och politiska sammanhang.

Om inte riksdagen får denna hederssak på plats under denna mandatperiod så kommer jag, om jag får ålänningarnas förtroende att representera dem i riksdagen, att arbeta för en möjligast snabb behandling under nästa mandatperiod.

Mats Perämaa riksdagskandidat, lib

Den åländska flaggan är konkurrenskraftig

Den finska och den åländska flaggan är i jämförelse med övriga europeiska nationsflaggor en konkurrenskraftig flagga att bedriva sjöfart under. Däremot fInns det givetvis många andra orosmoment och faktorer som påverkar sjöfartens intjäningsförmåga. Den fortsatt svaga konjunkturen i stora delar av världen likväl som lokala variationer i regelverk gör läget utmanande för många aktörer.

På europeisk nivå sätts ramar ( state aid guidelines ) för de stöd till sjöfarten som är tillåtna. Finland har numera satt sin lagstiftning och sina regelverk på en för sjöfarten konkurrenskraftig europeisk nivå.

Finland införde bara för något år sedan en tonnageskatt för fraktrederier. Därmed ersattes en vinstbaserad skatt med en årlig avgift som över tid är fördelaktig för rederierna. Den förra åländska landskapsregeringen gav sitt entydiga stöd till rederinäringen då tonnageskattefrågan stod inför beredning och avgörande. Det finns skäl att ge dåvarande finansminister Katainen ett erkännande för att han såg frågan som viktig för finländsk sjöfart. Efter införandet av tonnageskatten har vi sett en betydande inflaggning till finsk flagg.

Finland stöder också passagerarsjöfarten genom ett bemanningstöd samt genom investeringsstöd kopplat till miljöinnovationer.

De ovan nämnda sjöfartsåtgärderna är väsentliga och avgörande för möjligheten att bibehålla finska och åländska fartyg under finsk och åländsk flagg och för att ge sysselsättning åt finska och och åländska sjömän.

Det viktigaste sjöfartsfrågan för den blivande riksdagsledamoten är att göra sitt yttersta för att Finland ska bibehålla sin status som en konkurrenskraftig sjöfartsnation. Jag har själv varit med i processerna som ledde till en del av de ovan beskrivna positiva åtgärderna för sjöfarten och tror därför att jag har de rätta kontakterna och erfarenheterna för att kunna trygga dem i fortsättningen också.

Mats Perämaa   riksdagskandidat, lib

Viktigt med avräkningen på rätt nivå

Ålandskommittén under ledning av president Halonen har som bekant avgett ett delbetänkande i ämnet "Ålands självstyrelse i utveckling". 

Betänkandet är bra och möjliggör en fortsatt god självstyrelseutveckling. Ålandskommittén berör avräkningsgrunden i sitt betänkande som utgående från ett scenario med begränsad behörighetsöverföring kunde kvarstå i någon utvecklad form. Ålandskommittén har dock inte arbetat med det nuvarande systemet med avräkningsgrund.

Detta debattinlägg berör vad som ännu bör göras med nuvarande system. Det nuvarande systemet kommer i alla händelser vara i kraft åtminstone de kommande 7-8 åren och kan därför inte glömmas bort. Jag återkommer till framtiden med ett eventuellt nytt självstyrelsesystem i kommande debattinlägg.

Avräkningsgrunden ( 0,45 % av statens intäkter ) ger avräkningen eller det som populärt kallas klumpsumman. Avräkningsgrunden har inte ändrat sedan den nuvarande självstyrelselagen antogs av riksdagen med lagtingets bifall i augusti 1991. I självstyrelselagen stadgas följande:

"Om grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppets storlek, skall avräkningsgrunden ändras.".

Genom åren har flera landskapsregeringar, med bifall av lagting och landskapsrevision, för sin del konstaterat att ovan nämnda ändringar i grunderna för statsbokslut har skett. Avräkningen borde alltså ändras och till Ålands fördel. Alla Åländska beräkningar som jag känner till visar på detta.

Till saken hör förstås att staten Finland genom finansministeriet förmodligen har en annan syn på detta.

Avräkningen är landskapsregeringens största inkomstkälla och utgör basen i den välfärd som landskapet och kommunerna producerar. 

Avräkningen möjliggör en god sjukvård, skola och omsorg och därför kan denna fråga inte skjutas åt sidan som något abstrakt som inte påverkar människor i deras vardag. 

Det är också väsentligt att avräkningen sätts på sin korrekta nivå inför eventuella förändringar med ett nytt självstyrelsesystem. Det är som alltid viktigt att veta vad man utgår ifrån då förändringar planeras.

Huvudansvaret för att driva på en justering av avräkningen ligger på landskapsregeringen. Ett delansvar ligger på riksdagsledamoten eftersom en förändring endast sker genom rikslag med lagtingets bifall. 

Som alltid när det är fråga om politik så gäller det att vara tydlig och klar med välformulerade argument. 

Jag utgår ifrån att landskapsregeringen inte glömmer det nuvarande självstyrelsesystemet innan det omfattande arbetet med ett eventuellt nytt system är klart.

Mats Perämaa, Lib. riksdagskandidat

Inte acceptabelt

Landskapsregeringen (Lr) upphandlar sjötrafiken av utomåländska rederier. Nu senast av ett estniskt rederi. Vi med flera har varnat för detta i olika omgångar. Till slut kommer sannolikt en stor del av de ca 110 sjömän i skärgårdstrafiken som berörs av regeringens "ambitioner" att bli friställda från sina arbeten.

Lr har i efterskott låtit utreda om det skulle ha varit möjligt att upphandla trafiken genom riktade anbud till åländska företag. Föga förvånande kom Lr fram till att det inte går. 

Är det då faktiskt så enkelt? Säger EU-reglerna entydigt att det inte går? 

Som ett vägande skäl anger Lr att sjötrafiken mellan våra skärgårdsöar är skärgårdens "förlängda vägar" och därför inte kan beröras av undantag i förordningen om ö-cabotage . Vägar är inte sjötrafik med andra ord. Sant i och för sig men detta gamla begrepp är myntat sedan decennier av dåvarande regeringar och lagting/landsting. Antagligen som ett politiskt begrepp som skulle visa den politiska vilja som då fanns för bevarandet av levnadsmöjligheter i skärgården. Jag kan inte tänka mig att begreppet, då det myntades, hade en juridisk innebörd vilket det nu tycks ha fått i efterskott.

I alla händelser så är det upp till Lr och lagting att ändra på begreppet om det skulle underlätta för ålänningar att bibehålla sina arbeten. Om viljan finns.

Därutöver så har EU-parlamentet för ganska exakt ett år sedan antagit nya upphandlingsdirektiv som berör dessa frågeställningar i allra högsta grad. EU direktiv ska implementeras (införas) i nationell lagstiftning inom utsatt tid. I detta fall 24 månader. 

Ordföranden för arbetsgruppen som tagit fram förslaget heter Marc Tarabella. Han uttalade vid presentationen av arbetet att "det lägsta prisets tyranni nu är över". Nu införs kriteriet om att det totalekonomiskt fördelaktigaste anbudet ska beaktas.

I upphandling av varor och tjänster ska enligt de nya direktiven också innovationer, sociala skäl samt miljö påverka upphandlingen. För oss är det ett "socialt skäl" om ett stort antal ålänningar och deras familjer förlorar sin försörjning samtidigt som kommunerna tappar skatteintäkter och vår skärgård riskerar att avfolkas.

Förslaget ska också gynna små och medelstora företag gentemot de allra största. Även om debatten om upphandling av lokala livsmedel är en helt annan fråga så möjliggör det nya direktivet att vi gynnar det lokala också på detta område. Kanske också inom byggsektorn.

Om viljan hade funnits så kunde dessa nya upphandlingsdirektiv varit införda i åländsk lagstiftning. Åland har behörigheten på området. 

Enligt uppgift är de anbud som levererats av utomåländska rederier till trafiken på både norra och södra linjen såpass låga att det omöjliggör åländska besättningar ombord. Åtminstone i sin helhet. Om så är fallet så bör Lr genast ompröva upphandlingarna. Vi ser gärna att den politiska landskapsregeringen med lantrådet i spetsen själv deltar i denna debatt. Skicka inte ut era tjänstemän för att skriva försvarsinsändare!

Uppmaningen till Lr blir. Gör om och gör bättre. Det som nu sker är inte acceptabelt! 

Mats Perämaa, Lib

Katrin Sjögren, Lib

Illusionspolitik

Illusionspolitik

President Sauli Niinistö har myntat uttrycket illusionspolitik.

Vad avsåg han med detta? Jo, att landets regering vill ge en bild, en illusion, av att de svåra besluten som ska föra landet mot en stabil väg till tillväxt redan är fattade. Enligt presidenten  själv är det uppenbarligen inte så.

Mycket återstår att göra. Beslut måste fattas, som dämpar och avslutar åren av underskott och upplåning. 

Kan begreppet illusionspolitik överföras på situationen i landskapet? Ja, dessvärre! Landskapsregeringen budgeterar stora underskott med stora negativa kassaflöden, men vill samtidigt skapa illusionen av att ekonomin ändå, på något magiskt sätt, är i balans.

För att råda bot på problemen krävs i första hand att vi lämnar illusionerna därhän i den politiska retoriken och bestämmer oss för att tag i frågorna på riktigt. Det är sällan som problem löser sig själva! Det kommer de inte att göra denna gång heller.

Framtidstro måste skapas. Företagen måste ges verksamhetsförutsättningar som möjliggör anställning av personal. Innovationer måste uppmuntras. Tillväxt behövs för att trygga välfärden.

Samarbete är nyckelordet om resultat ska uppnås.

Jag vill erbjuda ett alternativ inför riksdagsvalet som tar fasta på detta. Illusionspolitiken måste avföras från dagordningen i landet och i landskapet.

Liberalerna tar ansvar i landskapspolitiken och är beredda att ta ansvar i rikspolitiken.

Mats Perämaa, Lib. riksdagskandidat

Orsak till kostnadsökningar i skärgårdstrafiken

Då jag för ett tag sedan publicerade min analys över kostnadsutvecklingen i skärgårdstrafiken så antydde jag att jag också ska försöka hitta orsaker till kostnadsökningarna.
Här nedan ska jag visa på en trolig orsak Bland flera andra förstås. Kostnaderna för de privat drivna linjerna Lappo-Asterholma-Torsholma samt Kumlinge-Enklinge har stigit förvånande mycket.
Här ett diagram som beskriver kostnadsutvecklingen åren 2008-2012. Noteras bör att siffrorna för 2012 är trafikavdelningens egna budgetsiffror. Det vill säga den kostnad som avdelningen själv räknat med för det året. Posterna för de övriga åren är bokslutssiffror. Jag har inte begärt att få fram bokslutssiffror för 2012 eller 2013. Därmed kan ändringar i kostnadsbilden ha skett efter budgeteringen för 2012. Jag påpekar igen att i detta diagram finns ingen egentlig analys. Detta är trafikavdelningens egna siffror rakt av.

 

Jag har personligen inget emot privatiseringar i skärgårdstrafiken. Trafiken är viktig men är ändå inte ett politiskt kärnområde som kräver offentlig drift. Jag är ändå övertygad om att privatiseringar kan vara lyckade eller mindre lyckade. Var och en av som läser detta kan själv avgöra om de ovan beskrivna linjernas kostnadsutveckling har varit lyckad. Kostnadsökningen 2009-2012 är 69% eller nästan 600.000 euro. I mitt förra inlägg så redogjorde jag för när nuvarande trafik(infrastruktur)minister tillträdde på sin post. Om du vill friska upp ditt minne med den detaljen så får du läsa mitt tidigare blogginlägg.

I mitt nästa inlägg ska jag visa på antalet fartygsangöringar till den hamn jag tror är Ålands mest trafikerade hamn.



 



 

 

 

Kostnadsutvecklingen i skärgårdstrafiken

Landskapsregeringen och Veronica Thörnroos vill ge en bild av att kostnaderna i skärgårdstrafiken har sänkts genom aktiva åtgärder. Inför år 2013 genomfördes en såkallad omläggning av trafiken som skulle spara minst 3 miljoner euro. Den omläggning som kraftigt kanaliserade kapacitet till norra linjen till nackdel för speciellt Kökar, Kumlinge och Föglö. Jag ska återkomma till frågan om vem som har gynnats av den nuvarande trafikpolitiken i ett kommande inlägg.

Här nedan min analys som enligt mig visar hur utfallet blev i verkligheten. Noteras kan att siffrorna för 2013 grundar sig på halvårsbokslutet och landskapsregeringens egen prognos för helårsutfall. Siffran för 2007 har rensats från den utbetalning som gjordes som ett resultat av en tvist och ett domslut som härrörde sig från tidigare år.

Jag tycker att diagrammet egentligen visar allting i dess nakna tydlighet. Den blå linjen avser sjötrafikens driftskostnader, såsom löner och underhåll, exklusive bränslekostnaden (bränsleförbrukning x pris/liter). Den röda linjen visar bränslekostnaden. Bränslekostnaden brukar variera rätt kraftigt från år till år pga stora kast i världsmarknadspriset.

Som en kuriositet bör nämnas att Runar Karlsson var ansvarig för trafiken ännu under 2009. Byte på den ministerposten skedde hösten 2009. Veronica Thörnroos har varit ansvarig för trafikavdelningen sedan dess. Kostnadsökningen för skärgårdstrafikens drift exklusive bränslet, är sedan Runars tider  anmärkningsvärda 34 % ! På 4 år!

Hur ser det ut på förvaltningssidan då? Kan vi se att kostnaden för myndighetsutövningen och byråkratin har sjunkit vid trafikavdelningen? En sådan utveckling kunde kanske delvis förklara en utökning på utförandesidan. Mer trafik (även om det i verkligheten har blivit sämre) och mindre byråkrati låter förstås sympatiskt.

Diagrammet här nedan visar kostnadsutvecklingen vid trafikavdelningens allmänna förvaltning.
Det ser faktiskt än mer anmärkningsvärt ut.

Jag tycker att det är viktigt och intressant att jämföra politiska löften med verkligt utfall. Mitt bidrag här ovan tycker jag visar att det är nödvändigt.

Kvalitetstid

Vintern har sina fördelar. I vår bekantskapskrets finns flera som är intresserade av skoterutflykter i vintervädret. Helst ut på isen och ut i skärgården. Den 1 februari fick vi chansen att rasta våra snöskotrar för första gången denna vinter.

Ved ska man ha med sig förstås och en hemmagjord eldkorg. Ute i naturen smakar t.o.m. vanlig grillkorv alldeles utmärkt. Notera fårskinnet på skotern i förgrunden. Lyxigt!

Den här gången fick vi leta oss i lä. Den sydliga vinden blåste säkert i 10 m/s. För den lokalt geografiskt invigde kan jag berätta att vi fann lä i Killingskärs fladan.

 

 

                                 Min 35 år gamla retroskoter med sitt släp. Winha 550. Prima grejor.

 

Vi är flera som mer eller mindre har bestämt oss för att hålla våra gamla skotrar i körbart skick. Dels fungerar dom väldigt bra med sina breda mattor och dels är det ibland roligt med äldre maskiner.

 

Nu lovar meteorologerna blidväder igen. Hoppas att vintern inte tog slut redan.

 

 

 

 





Landskapsregeringen får underkänt

Finlands regeringen har tagit initiativ till att sänka samfundsskatten från 24,5% till 20%. Som följd av detta så har landskapsregeringen lämnat ett lagförslag till lagtinget som korrigerar den del av samfundsbeskattningen som landskapet har behörighet över. Därmed sänks samfundsskatten från 24,5 % till 20% också på Åland. Väl så. Liberalerna omfattar denna samfundsskattesänkning eftersom den högst sannolikt på lång sikt kommer att ha positiva effekter i samhället. I paketet med
en sänkt samfundskatt finns tyvärr också försämringar för företagen. Bland annat ett slopande av avdragsrätten för företagsrepresentation. Våra åländska företag kan då inte längre besöka en åländsk restaurang med sina kunder för att därefter bokföra restaurangkostnaden som vilken annan kostnad som helst. Representationen och marknadsföringen av företaget blir dyrare. Detta påverkar dels det företag negativt som har behov av representation men framför allt påverkas våra restauranger negativt. Följden av denna skatteförändring blir färre restaurangbesök.
Därutöver innehåller lagpaketet bland annat också en försämring av avskrivningsrätten för företag vid bygge av produktionshallar.
Självstyrelselagen anger att landskapet ska få utlåta sig då regeringen i Helsingfors avser att föra ett lagförslag till riksdagen där förändringarna har särskild betydelse för Åland. Uppenbarligen har landskapsregeringen inte bevakat frågan så som man kunde förvänta sig och därmed har landskapsregeringen inte heller gett något utlåtande om skattepaketet.
Som resultat av denna passiva hållning så kunde lagtinget inte heller få någon information av landskapsregeringen om hur detta lagpaket av skatteförändringar påverkar åländska företag. Som sagt, till vissa delar är förändringarna positiva men till vissa delar negativa där restaurangbranschen står som förlorare.
Arbetet med att reformera självstyrelsen pågår som bekant just nu under ledning av president Halonen. En möjlig överföring av behörighet på skatteområdet finns med på den agenda som behandlas. Vi menar att det arbetet blir mer trovärdigt för åländsk del om vi samtidigt gör vår hemläxa under nuvarande skattebehörighetsfördelning. Vi bör alltså noggrant analysera sådan skatteförändringar som avses att tas i riksdagen och vid behov ge landskapets syn på förslagen. Vi bör också förstås bli betydligt bättre på att använda oss av den skattebehörighet vi redan har och där besluten fattas i lagtinget. Vi gör inte ett bra arbete som det är idag.
Landskapsregeringen får underkänt i hanteingen av denna fråga.

LCHF

Under ett antal år har jag lite halvhjärtat, så småningom, läst om kolhydraternas negativa inverkan på människokroppen. Nu är jag övertygad. Socker är någonting som givetvis ska utgå ur den den dagliga dieten men andra kolhydrater såsom mjöl, potatis, pasta, är lika illa. Kolhydraterna höjer blodsockret vilket triggar insulinproduktionen som i sin tur fraktar sockret (glukos) till förbränning eller vid överskott, till fettlagring. Till slut klarar inte kroppen av att producera tillräckligt med insulin och  diabetes blir följden.
Jag har också läst mig till att västvärldens dramatiska ökning av antalet personer med övervikt, tidsmässigt mycket väl stämmer in med de kostråd som började ges under andra halvan av 1900-talet. Ni vet, mindre mättat fett, tallriksmodellen, lättprodukter o.s.v.
Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra följdsjukdomar till övervikt har kommit som ett brev på posten.
Nu var det ju inte meningen att jag skulle "föreläsa" om den ena eller den andra dieten. Jag vill bara ge en bild av vad jag har läst mig till. Alla ni andra ska givetvis göra det som känns rätt för Er.  Jag är ändå övertygad om att sjukvårdens kostråd kommer att fortsätta genomgå stora förändringar där det naturliga fettet (mättat fett) gör en comeback och där kolhydraterna tonas ner till ett minimum.
Den fråga som nästan alltid ställs då LCHF diskuteras är vad vi egentligen äter. Bara smör? Så är det inte och därför tänkte jag sätta in några bilder på hemlagad LCHF mat.

Fågelsoppa med vitkål (någon morotsbit också som synes). Gärna en rejäl klick smör.

Bröd med nötter, frön av diverse slag plus ägg och olja.

Pizzabotten består av ägg, fiberhusk, olja, vatten

Kött förstås, lämpligen med vitlökssmör.

Mitt nyårslöfte blir enkelt. Jag tänker fortsätta äta LCHF även 2014. Jag har ätit hälsosamt sedan april 2013 och mår förbaskat bra av det så därför borde det bli hyfsat enkelt att fortsätta.

2013 ett förlorat år

Ja, vad ska man säga om året 2013. Landskapsregeringen gav löften redan hösten 2011, då den tillträdde, att ekonomin skulle sättas i balans. År 2015 skulle det ske allra senast. Balanseringen skulle ske genom inbesparingar (i viss mån) samt genom optimistiska förhoppningar om en höjd avräkning.
Av inbesparingarna har vi inte sett mycket. Den digitala agendan är i ett så tidigt startskede att vi inte behöver nämna den dessmera. Den svävar i osäkerhet. Likadant med samhällsservicereformen. Alla svåra frågor i den är fortfarande olösta. Av kortrutten i skärgårdstrafiken har vi inget sett. Den utlovade inbesparingen 3 miljoner euro i samband med trafikomläggningen 2012 blev istället en kostnadsökning. Landskapsregeringen utökar sina egna verksamhetskostnader med över 4 miljoner nästa år dvs 2014. Och så vidare....
Höjd avräkning då? Ja i viss mån men inte så som förutspåddes. Sammantaget betyder detta att landskapet går mot ett underskott 2014 om ca 10 miljoner euro plus 7 miljoner euro av PAF- vinster som pytsas in i landskapsbudgeten för rena driftsutgifter. Minus 17 miljoner således.
PAF räddar nu delvis landskapets ekonomi men frågan är om det är hållbart att förlita sig på spelvinster för att finansiera daglig verksamhet som sjukvård, äldreomsorg m.m. genom spelvinster.  Jag tycker inte det. Jag befarar att den Landskapsregering som nu har makten försätter sig själv i ett offentligt spelberoende. Kravet på ständiga spelvinster från PAF bara växer.
Landskapsregeringen har nu tagit fram ett hållbarhetsdokument som ska presenteras för lagtinget om knappt två veckor. Jag tror dessvärre att det tveksamma i hållbarheten med ständigt ökande spelvinster i landskapsekonomin inte kommer att nämnas av landskapsregeringen då hållbarhetsdokumentet presenteras.
Jag får väl själv ställa frågan till landskapsregeringen.
Jag hoppas på en bättre politik år 2014 och önskar alla ett Gott nytt år!